Nu sitter jag i 30 graders värme på en buss tillbaka hem, till Oslo. Eller vad är hem egentligen?

Har saknat Oslo, men det känns som vanligt när man åker hemifrån konstigt... Kommer liksom aldrig riktigt över den känslan, En konstig tomhet av något slag! Har trots mycket halsont, hunnit med att träffa min familj och mina underbara vänner! De är de absolut bästa. Jag har underbara vänner i Oslo också, men de vänner som är hemma är de som man har delat så mycket med under de första 19 åren av livet. De vet liksom utan att jag behöver säga så mycket, de känner mig nog bättre än jag känner mig själv!

Nu dör jag av värmeslag.... På riktigt!